Mansbyst, 1965

Pablo Picasso

Berättare: I mitten av 1960-talet målade Pablo Picasso en serie kraftfulla manshuvuden. De skarpt skurna ansiktena med sin intensiva blick har ofta tolkats som självporträtt. Ett tydligt tecken på det är den blåvit-randiga Breton-tröjan, den traditionella sjömanströja som Picasso bar nästan dagligen. En slags uniform som i målningarna fungerar som ett igenkännbart attribut.

Här möts färgerna i kraftiga penseldrag. Picasso använde både olja och så kallad modifierad olja – traditionell oljefärg blandad med olika bindemedel för att förändra konsistens, torktid och glans. Under 1960-talet experimenterade han ofta med industriella färger, särskilt Ripolin – en kommersiell emaljfärg på oljebas – som han blandade med konstnärsolja, hartser, lack och ibland linoxin, oxiderad linolja. De tjocka, snabbtorkande färgerna gjorde det möjligt för honom att arbeta snabbt och spontant, ofta med flera målningar parallellt.

Under denna intensiva arbetsperiod målade Picasso ibland flera dukar om dagen. Han kunde också arbeta vidare på tidigare kompositioner och måla om dukar från samma dag eller vecka. Tekniska analyser visar att flera manshuvuden från perioden rymmer underliggande kompositioner, ibland lagda på tvären eller utförda i helt andra färgregister.

Allt är här koncentrerat till måleriets egna villkor. Målningen visar hur Picasso vid denna tid kombinerade snabb gestik med tekniska experiment i sina återkommande undersökningar av ansiktets form.